Träffade grannen och snackade morgondag. Plötsligt blev jag sjukt nervös! iiiiiik!

Skulle ha en trevlig ledig dag med barnen idag, men tji fick jag. Båda är sjuka. Evi har hosta och feber, och Alvin hostar och sover fortfarande, vilket tyder på att han också har feber.
Nu är jag kapten i sjukstugan och undrar hur jag skall gå till matbutiken och sportbutiken utan att skeppet sjunker. Behöver allt från smör och bröd till middagsmat, och en foamroller för mitt trilskande itb-band.
Gubben har prikat in ett seminarie med därpåföljande fest, så han är till ingen nytta idag.

Får väl bara sluta gnälla och göra något åt saken ;)

Grannfrun anmälde mig till extreme run på lördag. Jaha tänkte jag. Nu klarar man väl 16km? Sen fick jag veta att man måste klättra torn av bilar, springa genom vattenkanoner och åla genom träsk. Och så simma över en å fyra gånger. Där vattnet knappast är över 7 grader. just just.

Utöver det har jag en startplats i broloppet, en biljett till midnightrun, planer på att delta i runners twilight och ett sug efter Lidingöloppet. kanske också Pirkan hölkkä på hösten. 128km tävling so far. känns lite sjukt när man skriver ut det.

Jag skulle skriva ett inlägg om hur illa berörd jag blir då en av mina gamla facebook vänner tycker till med en något lätt rasistiskt eller med annan populistisk propaganda. Hur avigt det känns att plötsligt få i sin news feed något som går tvärt emot ens egen rättsuppfattning.

Men sen kändes det helt fel att blogga om facebook. På samma sätt tycker jag det känns "fel" om någon bloggar om twitter, för att inte tala om då det skrivs om bloggar, twitter eller facebook i tidningen. Däremot är det okej att blogga om något som stod tidningen, facebook länka till ett blogginlägg eller tvittra om alla ovanstående (förutom kanske fb då). Det är ett mini klassamhälle där tidningen är etta, bloggen tvåa, twitter trea och facebook fyra. Man får snacka uppåt men inte neråt.

Är detta allt i mitt huvud, eller känner någon annan lika? Twitters roll är jag lite osäker på eftersom jag inte är aktiv där, men generellt tycker jag att korsvismultiplikation av sociala medier är lite besvärligt.

Vågade inte gå på Running Finlands träningar idag, kroppen är så inte okej ännu. Gav mig iväg på en liten runda med målet att hålla pulsen under 145 slag per minut. Det lyckades nog, men farten var också därefter. Blytunga ben släpades omkring i 6 km i 6.45 min/km och all löparglädje uteblev. Nog e de skit när det är skit.
Tur är vet jag bättre, annars hade jag bytt gren. Bättre lycka nästa gång.

...kan summeras med ett ord. Katastrof. Benena var lätta men pulsen skenade iväg. Slutade i fullständigt haveri och promenad hem. Har aldrig på träning fått upp pulsen till 180, och aldrig haft en kilometer med snittpuls över 170. Nu hade jag två kilometer vars snittpuls var 175, och det kändes därefter.
Näst gång känns förhoppningsvis lättare.

Åkte till solvalla igår för att lyssna på Christoph Treier och Sandra Eriksson föreläsa om motivation. Det var både intressant och lärorikt! Christoph lärde ut hur hjärnan lyssnar på komandon och hur man skall sätta upp mål för sig själv, och Sandra berättade om sin träning och sitt eget sätt att tackla utmaningar.

Dom talade om vikten i att sätta upp konkreta, och framförallt mätbara mål. Att hjärnan inte förstår inte, och att man skall undvika mål som "så snabbt som möjligt" eller "lite hälsosammare". Istället säga "jag vill springa 10 km på under en timme" eller "jag vill äta tre frukter i dagen" För man kan aldrig veta när man sprungit så snabbt som möjligt, men det är väldigt mätbart att komma i mål på under en timme.

Christoph jämförde målbilder med taxin. Före man stiger in i en taxi vet man vart man är på väg. Man vet vad man vill och säger det. Det funkar inte att stiga in i en taxi och säga "jag vill inte till berghäll" för då åker taxin nog ingenstans. På samma sätt skall man inte säga "jag vill inte gå upp i vikt", för då gör hjänan ingenting.

Sandra berättade om långsiktiga mål och kortsiktiga. Att hennes huvudmål är OS medalj 2016, men att det finns ett mål för varje tävling och till och med varje träning. Hon plockar ett mål i taget och håller fokus. Den flickan kommer att nå månen!

Eftersom jag ännu har åtta liter mögel i mina lungor fick jag agera fotograf på dagens träning. Jätte kul med många nya ansikten! Dessutom såg det ut som en bunt löpande karameller med alla färglada jackor! Gå in på vår facebook sida eller www.runningfinland.fi och kolla in fotona. Här kommer mina favorit, man verkligen ser hur vått det är!

Amanda och Linda med humöret på topp trots mjölksyra och spöregn!

Sommarlov!!!! Om jag ännu blev av med den här vidriga förkylningen så skulle allt vara perfekt!

Nu är plakaten fixade och prototypen färdig. Allt klappat och klart för morgondagens kritik. För det mesta bara älskar jag min skola, men dagar som dessa längtar jag efter anonyma tenttillfällen, där man kan gömma sig bland sina medstuderande och plita ner tankar på ett papper. Särskilt gånger som nu då jag inte är värst nöjd med produkten. Å andra sidan är grupparbeten viktiga, och jag har lärt mig mycket om mig själv i processen, så jag kanske får leva med att det inte blev så bra (enligt mig). Om 24 timmar börjar 4 månader hemmamammaskap. På gott och ont.